Hej, tänkte pröva på något nytt och börja skriva om mitt liv i bloggen.
Sitter i soffan, dagarna in och dagarna ut. Orkar knappt ta mig upp och ta ett glas vatten eller gå ut och ta frisk luft. Men det blir väl så när själen inte finns kvar. Jag känner mig oerhört tom, helt slut. Depressionen har tagit över. Jag har kämpat och kämpat i flera år nu, när ska det ta slut? När ska jag få leva som en "normal" 18 åring?
när ska jag känna glädje?
jag har haft ett helvete till liv, gått igenom saker och ting som ingen människa ska gå igenom! och jag har kämpat,gjort mitt bästa. Men det vägrar ju bli bra. Känner sådan skam, att jag inte är värld att leva. Kanske är det så? Kanske är det mina hjärnspöken? Vad vet jag? Just det ingenting.
hade ett möte med socialen härom dagen, där jag har fått be att få flytta till ett behandlingshem. Där jag kan få hjälp med min sjukdom, mitt liv, min depression. Att hitta någon mening till att fortsätta leva. För sjukdomen och ångesten har tagit över helt. så många gånger. Att jag nästan inte ens vill fortsätta, bara ta en till överdos och hoppas att det ska ta slut. Kan väl inte vara en stor skillnad än nu. För jag känner mig inte levande, känns som om jag lever i någon sorts bubbla, en annan värld. Jag hatar verkligen detta. Varför? Blev mitt liv såhär? Önskar bara att någon kunde hjälpa mig. Vill slippa att åka in till psyk, träffa läkare, ha soc möten, flytta runt. Jag vill må bra! Är det för mycket begärt?
ni får gärna kommentera om ni vill, men inga sårande saker tack.
Kommentera